Tiwanaku eller Tiwanku är en viktig för-colombiansk arkeologisk plats i Bolivia. Ruinerna av den antika staden ligger på östra sidan av sjön Titicacasjön, omkring 72 kilometer väster om La Paz. Några har kommit med teorin att det moderna namnet är en förvrängning av Aymara-termen "taypikala", vilket betyder "sten i centrum", dock är namnet som användes av folket okänt. Invånarna i Tiwanaku hade inte något skriftsspråk.
Platsen Tiwanaku grundades omkring 200 f.Kr. som en liten by, och växte till stad mellan 300 f.Kr. och 500 f.Kr.. Staden blev en viktig regional kraft i södra delen av Anderna. Tiwanaku karakteriseras av stora stenar som väger upp till 100 ton, huggna, fyrkantiga, klädda, skårade, och slår till och med Inka i hantverksskicklighet.
Som mest täckte staden omkring sex kvadratkilometer, och hade så många som 40 000 invånare. Dess unika keramikstil kan hittas runt om i dagens Bolivia, Peru, norra Chile och Argentina. Det är dock svårt att säga om dessa områden var en del av ett imperium i politisk mening eller helt enkelt under kulturellt och kommersiellt influerade. Tiwanaku kollapsade omkring år 1100. Staden övergavs och dess karateristiska stil försvann.
Tiwanakus konstnärliga stil är distinktiv och tillsammans med den närliggande Huaristilen definieras mellersta horisonten av Andernas förhistoriska kultur. Båda dessa stilar verkar ha härstammat från den äldre Pukarakulturen som hade sitt centrum i norra delen av Titicaca. Tiwanaku tror man har influerat Chimus konst.
Stora delar av bebyggelsen i Tiwanaku är i ett mycket dåligt tillstånd och har dessutom varit föremål för nedskräpning och amatörmässiga utgrävningar som gjorts i försök att hitta värdefulla föremål kort efter Tiwanakus fall. Denna förstörelse fortsatte under 1800-talet och i början av 1900-talet och har inkluderat stenbrytning för järnvägsbyggen och militära övningsmål. Idag är Tiwanaku ett världsarv och administreras av den bolivianska regeringen.
