Saltaire är ett victorianskt mönstersamhälle i Bradford i West Yorkshire i England, vid floden Aire och Leeds och Liverpoolkanalen. Samhället är också ett världsarv och en punkt längs European Route of Industrial Heritage.
|
Saltairea Världsarv nr 1028 |
|
| Plats | West Yorkshire |
| Land | Storbritannien |
| Geografiskt läge | Koordinater: |
| Typ | Kulturarv |
| Kriterium | ii, iv |
| Regionb | Europa och Nordamerika |
|
Inskriptionshistorik |
|
| Inskrivet | 2001 Världsarvskommitténs 25:e möte |
|
a Officiellt namn
översatt till svenska |
|
Saltaire är ett victorianskt mönstersamhälle i Bradford i West Yorkshire i England, vid floden Aire och Leeds och Liverpoolkanalen. Samhället är också ett världsarv och en punkt längs European Route of Industrial Heritage.
Saltaire grundades av Sir Titus Salt 1853. Han flyttade hela sin verksamhet från Bradford till ett industriområde nära Shipley, delvis för att det gav bättre situation för sina anställda än som kunde ges i Bradford och delvis för att anlägga sin stora textilfabrik intill en kanal och järnväg. Salt anlitade arkitektfirman Lockwood and Mawson för jobbet.
Ett liknande projekt hade påbörjats ett par år tidigare av Edward Ackroyd vid Copley, även detta i West Yorkshire. Andra mönstersamhällen fanns långt före Saltaire. Ett exempel är Robert Owens by i New Lanark, Skottland, som också är ett världsarv.
Salt byggde välgjorda stenhus (mycket bättre än slummen i Bradford), tvätthus med rinnande vatten, badhus, ett sjukhus samt ett rekreations- och utbildningsinstitut med bibliotek, läsrum, konsertsal, biljardrum, laboratorium och en gymnastikhall. Byn hade också ett fattighus, koloniträdgårdar, en park och ett båthus.
Sir Titus dog 1876 och är begravd i ett mausoleum i anslutning till Kongregationalistkyrkan. När Sir Titus Salts son, även han med namnet Sir Titus Salt, dog, togs Saltaire över av ett partnerskap vilket inkluderade James Roberts från Haworth som hade jobbat i kvarnen sedan 12 års ålder och som kom att resa till Ryssland varje år och talade ryska flytande. Han kom att äga Saltaire men investerade stort i Ryssland, något som innebar stora förluster vid revolutionen där 1917. Han skänkte en rysk stol till Leeds universitet och köpte Brontes Haworth Parsonage till nationen. Han nämns i T.S. Eliots Det öde landet. Han är begravd i Fairlight i East Sussex.
December 2001 blev Saltaire upphöjt till ett världsarv. Byn är utomordentligt välbevarad, men är något påverkad av trafiken genom Airedalen. Parken behöver också restaureras då den lidit av vandalisering.
Byggnaderna som tillhör mönstersamhället är individuellt listade, med den högsta skyddsnivån given till Kongregationalistkyrkan (sedan 1972 känd som United Reformed Church) som är satt till grad I.
Victoria Hall (ursprungligen Saltaire Institute) används för möten och konserter och huserar Victorian Reed Organ Museum.
Saltaire Festival, som hölls första gången 2003 för att fira byns 150-årsjubilum, hålls nu varje år en vecka i september/oktober.
Numera innehåller bruket en mängd olika företag, handel, nöje och bostäder. I huvudbyggnaden finns:
"Nya bruket" på andra sidan kanalen, används som bostäder men också som kontor av National Health Service Trusts.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
