Den antika staden Sabratha (arabiska Jamahiriya) är en arkeologisk plats i nordvästra Libyen cirka 70 km väster om huvudstaden Tripoli i Zawiadistriktet.
Moderna Sabratha en en liten stad med cirka 100.000 invånare.
Sabratha utgjorde tillsammans med städerna Oea och Leptis Magna det sk området Tripolitania.
Platsen upptogs på 1982.
Staden och dess hamn grundlades omkring 500 f. Kr, som en fenicisk handelsplats för varor från Afrikas inland. Sabratha blev en del av det kortlivade numidiska Massinissariket innan det blev en del av romarriket. Under 100-talet och 200-talet byggdes staden upp. Kejsaren Septimius Severus var född i närliggande Leptis Magna och Sabratha nådde sin höjdpunkt under hans och hans släkts regeringstid. Staden skadades svårt av jordbävningar under 300-talet, särskilt den som inträffade 365. Staden återbyggdes i mer modest skala av bysantinska guvernörer. Handeln hade då flyttat till andra hamnar och Sabratha förföll till en by.
Förutom teatern från sent 200-tal, har Sabratha tempel dedicerade till Liber Pater, Serapis, Hercules och Isis. Där finns en justiniansk basilika och mosaikgolv typiska för den romerska eliten i Nordafrika.
