Mohenjo-daro ("likhögen"), liksom Harappa, var det en stad under Indusdalens civilisation. Den är något bättre bevarad än Harappa, och har därför mer information om civilisationen bakom. Sannolikt byggdes staden för mellan 4000 och 5000 år sedan och övergavs omkring 1700 f Kr, antagligen på grunda av att floden ändrade läge. Staden återupptäcktes på 1920-talet av arkeologer.
Mohenjodaro är en remarkabel konstruktion, om man ser till dess ålder. Den har ett välplanerat nät av gator, med hus byggda av bränd lera, soltorkat tegel och bränt trä. När staden var som störst hade den mellan 35- och 40-tusen invånare. Den har ett avancerat dräneringssystem, en mängd olika byggnader, upp till två våningar höga, och ett väl genomtänkt badområde. Badområdet var mycket välbyggt och hade ett lager av naturlig tjära, för att förhindra läckage. Som en stad i jordbruksbygd, fanns här även en stor brunn, spannmålsmagasin och en central marknadsplats. Kanske mest oväntat fanns här även en byggnad med en underjordisk värmepanna (hypocaust), kanske till för uppvärmda bad.
Staden raserades och återuppbyggdes minst 7 gånger. Varje gång uppfördes den nya staden direkt på resterna från den gamla. Indusflodens översvämingar tros vara orsaken till förstörelsen. Floden rann genom staden.
Mohenjodaro ligger i vad som idag är nordvästra Sind i Pakistan. 1980 upptogs Mohenjodaro på UNESCO:s Världsarvslista.
