Masada är en fästning belägen på en nära 400 meter hög klippa med tvärbranta sidor i Negevöknen vid Döda havet i dagens Israel. En traditionell heroisk beskrivning av Masadas historia, som idag är ifrågasatt, spelar en viktig roll i det moderna Israel.
Under åren 161-143 f.Kr. byggdes ett litet fort på krönet av klippan. Åren 37-34 f.Kr. lät Herodes den store bygga ett palats i ena änden av höjdplatån och såg till att resten blev väl befäst. Fästningen mäter över 700 meter från norr till söder och över 350 meter från öster till väster.
Under det judiska upproret mot det romerska styret erövrades Masada år 66 e.Kr. från romarna. År 72 började en romersk armé på 15 000 man, tionde legionen, under ledning av prokuratorn Flavius Silva att belägra fästningen där det då fanns nära 1000 män, kvinnor och barn. Männen i fästningen tillhörde seloterna, som var en judisk gruppering med oförsonlig inställning till romarriket. När romarna år 73 slutligen kunde inta Masada fann de alla döda utom två kvinnor och fem barn som hade gömt sig djupt ner i en grotta.
Enligt den traditionella historieskrivningen som baseras på den samtida judiske historieskrivaren Josefus beskrivning av Masadas belägring och erövring valde försvararna att begå kollektivt självmord hellre än att hamna i romarnas händer. I nyare forskning har dock andra teorier framförts beträffande orsaken till försvararnas död.
Masada har, baserat på den traditionella heroiska historieskrivningen, blivit en symbol för det judiska motståndet mot allt främmande herravälde. Tidigare (intill mitten av 1980-talet) svor vissa soldater sin ed vid Masada, men det är en tradition som numer avbrutits, bl.a. mot bakgrund av inställningen att man inte i första hand skall "dö för sitt land", utan leva för detsamma (tvärtom är det den ev. fienden som skall dö).
Skolgrupper gör utflykter till den otillgängliga klippan.
Masada upptogs 2001 på .
TV-filmen Masada - den tragiska triumfen skildrar romarnas belägring av den svårtillgängliga fästningen.
