Kulturhuset är en byggnad i centrala Stockholm, beläget vid södra sidan av Sergels torg, invigt 1974. Kulturhuset är en del av ett större komplex som omfattar en utställningsdel mot Sergels torg, Stockholms Stadsteater mot Drottninggatan och Riksbankshuset mot Brunkebergstorg.
Beslutet att bygga ett kulturcentrum i centrala Stockholm bottnade i den stadsförnyelse som Norrmalmsregleringen under 1950- och 1960-talen hade inneburit. Tanken var att ett kulturcentrum skulle kunna motverka stadens växande kommersiella krafter och 1965 utlyste stadens styrande en arkitekttävling som vanns av arkitekten Peter Celsing.
Initialt var Moderna Museet en del av projektet och en arbetsgrupp med Pontus Hultén i spetsen sattes samman för att utreda en verksamhet i museets regi. Tanken var att skapa ny sorts institution med rötter i ett utvidgat kulturbegrepp där byggnaden i sig skulle öppna upp för nya möjligheter, med "Gatans stämning och verkstadens möjligheter", som gruppen formulerade det. Redan innan någon del av kulturhuset hade öppnat hoppade Moderna Museet av satsningen.
Peter Celsings tävlingsförslag visade en låg, långsträckt byggnad med en stor glasfasad, en “monter” där de kulturella aktiviteterna skulle synas mot torget. Byggnaden bildade även den “skärm” som avslutade Sveavägen mot syd. I och med denna skärm övergavs tidigare idéer att förlänga Sveavägen till Gustav Adolfs torg. Celsings förslag blev i stort sett genomfört. Kulturhuskomplexet består av två delar, en teaterbyggnad med en enkel kvadratisk grundform och den långsträckta utställningsbyggnaden mot Sergels torg som är det egentliga kulturhuset.
Byggnadens första etapp öppnades 1971 för Riksdagens provisoriska lokaler. Samtidigt blev den mycket populära läsesalongen på entréplanet klar. Här fanns en avdelning för vuxna med ett stort antal internationella tidningar och en läshörna för barn med i golvet infällda "läsbrunnar". På entresolplanet invigdes en lekhylla. Hela anläggningen togs i drift år 1974.
I och med avskaffandet av tvåkammarriksdagen i Sverige hade det länge varit planerat en ombyggnad av riksdagshuset och snart hade Sveriges riksdag sina provisoriska lokaler i Kulturhuset och den nya hotellbyggnaden Sergel Plaza bakom kulturhuset blev riksdagsmännens tjänsterum och där kom de att stanna fram till 1983. Plenisalen var då inhyst i Stockholms stadsteaters nuvarande utrymmen.
Byggnaden har kritiserats för sina bristfälliga vertikala kommunikationsmöjligheter, där enbart en monumental spiraltrappa förbinder alla plan i utställningsdelen. Denna brist har man i samband med kulturhuvudstadsåret 1998 försökt att avhjälpa genom installation av rulltrappor. Förändringen förbättrade publikflödena avsevärt, men kritiserades från antikvariskt håll.