Haga är en stadsdel i centrala Göteborg. Stadsdelen ingår tillsammans med Pustervik i primärområdet Haga, ett av nio primärområden i stadsdelsnämndsområdet Majorna-Linné. Stadsdelen har en areal på 31 hektar.
Haga ligger mellan Järntorget i nordväst, Hagakyrkan i nordöst och Skanstorget vid foten av Skansen Kronan i sydost.
Husen i området var så kallade landshövdingehus. Haga var fram till 1970-talet en stadsdel med låg boendestandard, bohemliv, krogar och svartklubbar. Omfattande rivningar och renoveringar under 1970- och 1980-talen förändrade bilden. Det finns en del gamla byggnader kvar, även om de flesta revs. Haga är idag en eftertraktad boendemiljö som betraktas som en sevärdhet i Göteborg och många hagabor har stannat kvar.
Haga Nygata och intilliggande tvärgator är ett välfrekventerat stråk mellan Vasastaden i öster och Linnégatan i väster, med små affärer, kaféer och andra verksamheter. De flesta av husen på Haga Nygata är varsamt renoverade 1800-talshus.
Skrothandlarna i SVT:s "Albert och Herbert" hade sin verksamhet på Skolgatan i Haga. De var dock uppdiktade figurer.
Namnet Haga är en dialektal pluralform som syftar på de planteringar och hagar som omgav den tidigaste bebyggelsen. Redan 1637 nämns stadsdelen första gången i skrift, då som "Hagen", och den 25 oktober 1647 undertecknade drottning Kristina en resolution där förstaden Haga blev bestämd, som anläggandet av "...en malm eller förstad". Magistraten i Göteborg begärde att förstaden "...motte blifwa lagd på den sidan om Staden som wetter åth Stigeberget, hwarest fiskiare och båtkarlar sampt andre daglönare kunne bo, de där skole sittia närmast siön, skeppen och hampnen". År 1671 återfinns namnet första gången så som vi använder det idag. Fram till mitten av 1700-talet gick även Masthugget under namnet Haga. År 1660 fick Haga sin första stadsplan, ritad av generalkvartermästaren Johan Wärnschiöld, denna gällde då endast Västra och Östra Haga. Haga var Göteborgs första planlagda stadsdel utanför stadsmurarna. Hagas befolkning var 200 personer år 1665, enligt en mantalslista uppgjord av stadens handelskollegium.
När Haga började bebyggas fanns ett försvarsverk på Skansberget, eller Ryssåsen som berget då kallades. Detta var föregångaren till Skansen Kronan som stod färdig 1697. De som inte hade fått tomtmark inom stadens murar fick tillstånd att vid Skansbergets fot anlägga en förstad med hus om högst en våning och utan källare.
Stadsdelen växte med åren ner mot vallgraven men inte ända fram då där var en stor fältvall (lågsluttande jordvall framför vallgraven). Vid risk för krig och belägring var det bestämt att stadsdelens hus skulle förstöras för att inte erbjuda fienden skydd och för att öppna skottfältet från stadens befästningar. Detta hände 1676 i samband med Skånska kriget. På 1690-talet byggdes en täckt gång med en vallgrav på varje sida, gången eller kaponjären som den kallades ledde mellan stadens vallgrav och Skansen Kronan. Kaponjären gick rakt genom stadsdelen och många hus fick flyttas för att den skulle få plats, detta delade stadsdelen i två hälfter, Östra och Västra Haga. Resterna av kaponjären lades igen 1868, den gick då där Kaponjärgatan går idag.
Stadsplanen för Nya Haga fastställdes 1811 och började anläggas mellan Östra Skans-, Södra Allé- och Sprängkullsgatorna, med Haga Nygata som sydgräns. I syfte att åtgärda den svåra bostadsbristen uppfördes under perioden 1840-1875 hus särskilt avsedda för arbetare. Först byggdes tio små envåningshus i trä 1849, och senare bland annat Dicksonska stiftelsens gedigna tegelhus. De sista resterna av dessa arbetarhem fanns kvar fram till 1930-talet längs Bergsgatan vid foten av Skansberget.
År 1920, när Haga var fullbyggt, utgjordes 40% av de 335 byggnaderna av tvåvånings trähus, 35% av trevånings trähus med en bottenvåning av sten och 25% av stenhus i 4-5 våningar. Stadsdelen hade cirka 14 000 invånare. Här var tätbebyggt och mycket trångbott. År 1979 fanns 175 hus kvar och invånarantalet var omkring 1500.
Järntorget, jämte Hagatorget den enda platsen i Haga ordnades först 1867 och uppläts då endast för möbelförsäljning. På 1850-talet kallades platsen Järntorget för Bierhalleplatsen, efter nöjesetablissemanget som låg där.
Under nästa stora byggnadsfas 1875–1910 ersattes mer än hälften av de äldre trähusen av landshövdingehus, och längs Linnégatan och Södra Allégatan uppfördes stenhus. Den enda industrin i Haga var bryggeriet vid Sprängkullsgatan, som startade 1882.
Hjalmar Wallqvist skriver så här om bostadsförhållandena i Haga, 1889; "Mångenstädes är eländet stort och intrycket vemodigt. Dryckenskapen och lasten synas här företrädesvis kräfva sina offer". Som motvikt tillkom vid denna tid bl.a frikyrkor och folkrörelser, Renströmska badinrättningen, Dicksonska folkbiblioteket, Arbetareföreningens hus, flera sjukhus och skolor.
År 1949 bestod Haga av 220 trä- och landshövdingehus samt 82 stenhus.
Haga blev den stadsdel där saneringsresonemanget först började, och från 1920-talet tillkom få nya hus och på 1930-talet var det nybyggnadsförbud i avvaktan på utredningar. Stadsdelen förföll nu allt mer och fastighetsbolaget Göta Lejon började köpa upp fastigheter 1961 och snart ägde kommunen 80% av husen i Haga. De första rivningarna genomfördes för breddningar av Sprängkullsgatan 1962, då det också upprättades ett tidsenligt saneringsprogram för upprustning av bostadsmiljön i Haga.
Parallellt med kommunens planer restes krav på en mer långsiktig bevarandeplan, antikvariska institutioner klassade stadsdelen som varande av kulturellt riksintresse. Boende i Haga, föreningar för de boende och andra bevarande-intresserade grupper bildande en uppmärksammad opinion under slutet av 1960-talet och 1970-talet. Ännu vid mitten av 1970-talet återstod 3/4 av den gamla bebyggelsen. I början av 1980-talet kunde ett kompromissförslag tas fram och ombyggnaden av stadsdelen började på allvar. Omkring en femtedel av husen bevarades och resten ersattes med nya hus anpassade efter omgivningen i fråga om fasadmaterial och skala. Protester mot rivningarna var vanliga och husockupationer förekom. Helt nytt för stadsdelen var "stadsdelshuset" i centrum och Göteborgs universitets lokaler vid änden av Vasagatan.
Vid Skansbergets fot ligger kvarteret Korpralen, avgränsat av Haga Nygata, Kaponjärgatan, Bergsgatan och Västra Skansgatan. Det var det första kvarteret där trähus och landshövdingehus blev bevarade, tillsammans med nybyggnation. År 1980 fick arkitektfirman FFNS i uppdrag av AB Göteborgshem att projektera om- och nybyggnad av detta, det första Hagakvarteret för projektet. Målsättningen för ombyggnaden formulerades tillsammans med Göteborgs historiska museum och Göteborgshem. Bland annat beslöts att Haga Nygata även fortsättningsvis skulle vara stadsdelens affärsgata. Cirka 25 kakelugnar bevarades, varav 11 iordninggjordes för eldning. Av kvarterets totalt 33 ombyggda lägenheter, beboddes slutligen 11 av tidigare Hagabor/hyresgäster.
Haga Nygata och intilliggande tvärgator har mycket verksamhetslokaler, främst affärer och kaféer. De flesta av husen på Haga Nygata är renoverade men bevarade i sin 1800-talsstil.
Längs Hagas västra del går Landsvägsgatan (tidigare Stora Tullgatan, då här fanns en tullhus med fällbom, där man kontrollerade alla transporter söderut från staden) i nord-sydlig riktning som en parallellgata till Linnégatan som utgör Hagas västra gräns fram till korsningen med Prinsgatan.
Hagas östra gräns utgörs av Haga kyrkogata i nord-sydlig riktning, i linje från Nya Allén till mötet med Västergatan, i höjd med Lilla Bergsgatan. Väster om Haga kyrkogata ligger Haga kyrkoplan med Hagakyrkan.
Vid korsningen med Vasagatan börjar trafikleden Sprängkullsgatan. Gatan har fått sitt namn av att man på 1800-talet sprängde fram den genom en kulle som stod här. Vid Skanstorget övergår Sprängkullsgatan i stadsdelen Annedal och Övre Husargatan som fortsätter söderut mot Linnéplatsen och Dag Hammarskjöldsleden. Gatan skiljer i sin norra sträckning Hagas täta kvarter från Hagaplans park med Hagakyrkan. Vid korsningen med Vasagatan ligger Handelshögskolan på ena sidan och Göteborgs universitets samhällsvetenskapliga fakultet på andra.
På den västra sidan av Sprängkullsgatan, ligger Hagas täta kvarter som delvis är bevarade 1800-talshus och delvis 1980-talshus i samma skala. Samhällsvetenskapliga fakulteten utgör ett undantag med en större skala och massivare byggnadsstil. Den östra sidan är öppnare med ett gammalt bibliotek och Handelshögskolans monumentala 1990-talsbyggnad som bebyggelse.
I sydost avslutas Haga med Skanstorget och i söder ligger det brant stupande Skansberget med Skansen Kronan på toppen.
Haga omfattar följande byggnadskvarter: N:o 1 Amiralen, N:o 2 Generalen, N:o 3 Översten, N:o 4 Majoren, N:o 5 Kaptenen, N:o 6 Löjtnanten, N:o 7 Fänriken, N:o 8 Fanjunkaren, N:o 9 Styckjunkaren, N:o 10 Sergeanten, N:o 11 Kadetten, N:o 12 Furiren, N:o 13 Korpralen, N:o 14 Soldaten, N:o 15 Matrosen, N:o 16 Fanbäraren, N:o 17 Hornblåsaren, N:o 18 Trumslagaren, N:o l9 Artilleristen, N:o 20 Grenadieren, N:o 21 Sappören, N:o 22 Husaren, N:o 23 Dragonen, N:o 24 Infanteristen, N:o 25 Landsknekten, N:o 26 Kanonen, N:o 27 Geväret, N:o 28 Sabeln, N:o 29 Bajonetten, N:o 30 Laddstaken, N:o 31 Kruthornet, N:o 32 Hagakyrkan.
År 1855 bestod "Westra, Nya och Östra Haga" av 14 gator: Landsvägsgatan, Bergsgatan, Mellangatan, Westra Skansgatan, Frigångsgatan, Caponuiergatan, Östra Skansgatan, Nygatan, Skolgatan, Husargatan, Pihlgatan, Östergatan, Sprängkullsgatan och Aléegatan.