Platsen upptogs på 1995.
Geografi
Ön har en area på ca 65 km² med den högsta höjden Edinburgh Peak på ca 900 m.ö.h. Ön är ca 11 km lång med en bred på ca 5 km och har mestadels en hög klippkust och saknar därmed naturliga hamnar förutom Glen Anchorage vid Quest Bay på öns östra del. Ön saknar bofast befolkning förutom ett team sydafrikanska meteologer som bemannar en väderstation.
Området inkluderar en rad små satellitöar och klippor såsom Southwest Island, Saddle Island, Tristiana Rock, Isolda Rock, Round Island, Cone Island, Lot's Wife, Church Roch, Penguin Island och The Admirals. Området ligger inom det sk Roaring Forties, bältet mellan 40.de och 50.de södra breddgraden känd för sina starka jämna västanvindar.
Gough och Inaccessible Island är ett skyddat djurreservat och har blivit klassat som ett världsarv. Ön har beskrivits som en av de sista ostörda ekosystemen i sitt slag och ett utomordentligt skydd för häckande sjöfåglar i Atlanten. Ön är i stort sett enda häckningsplatsen för hela världens population av tristanalbatross (Diomedea dabbenena) och vitbukig petrell (Pterodroma incerta).
Historia
Ön upptäcktes tidigt 1500-tal av portugisiske sjöfararen Goncalo Alvarez som även namngav ön Diego Alvarez men den föll snabbt i glömska. Ön återupptäcktes av brittiske sjöfararen Charles Gough år 1731.
Under 1800-talet användes ön under korta perioder som bas av val- och sälfångare och den första vetenskapliga expeditionen genomfördes först 1904.
Sydafrika byggde en väderstation på ön 1956 som är i bruk än idag.