|+Bath
| Basdata | |
|---|---|
| Stat | Storbritannien |
| Riksdel | England |
| Region | Sydvästra England |
| Befolkning 2001 | 90 144 |
| Areal (km²) | 23,72 |
| Befolkningsdensitet (inv./km²) | 3 800,34 |
| Webbplats | visitbath.co.uk |
Bath är en stad i sydvästra England, Storbritannien, med omkring 90 000 invånare.<ref name="ONS Urban Areas 2001"> Office for National Statistics, UK; Census 2001, Key statistics for urban areas (excelfil) Läst 2008-04-28. </ref> Den ligger 159 km väst om London och 21 km sydost om Bristol. Bath fick stadsstatus av drottning Elizabeth I år 1590<ref>Шаблон:Webbref</ref> och 1889 tilldelades administrativ självständighet från grevskapet Somerset. Staden blev en del av Avon när det grevskapet skapades 1974. Sedan Avon upphörde 1996 har staden blivit den viktigaste staden i Bath and North East Somerset.
Staden grundades i floden Avons dalar runt naturliga heta källor där romarna byggde bad och ett tempel, vilket gav staden dess dåvarande namn, Aquae Sulis. Edgar kröntes till kung av England i Baths klosterkyrka år 973.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Senare blev staden ett populärt sparesmål under den georgianska eran vilket ledde till en avsevärd utökning som gav ett arv av georgiansk arkitektur tillverkad av Bathsten.
Bath upptogs 1987 på . Staden har många teatrar, museer och andra kulturella platser som har hjälpt den att bli en viktig turistort med över en miljon övernattande gäster och 3,8 miljoner gäster som stannar över dagen varje år. Staden har två universitet och ett flertal skolor och college. Det finns en stor servicesektor som ger jobb åt stadens och områdets befolkning.
Arkeologiska fynd tyder på att platsen vid den huvudsakliga vattenkällan till de romerska baden behandlades som en helgedom av kelterna,<ref name="somersettourguide">Шаблон:Webbref</ref> och att den var tillägnad gudinnan Sulis. Henne identifierade romarna som Minerva, men namnet Sulis fortsattes att användas även efter den romerska invasionen. Detta ledde till stadens romerska namn, Aquae Sulis, som betyder "Sulis vatten". Meddelanden till henne som ristats på metall, så kallade curse tablets (ungefär "förbannelsestavlor") har återfunnits från den Heliga Källan.<ref>Шаблон:Webbref</ref> De här meddelandena var skrivna på latin och förbannade ofta de personer som avsändaren kände sig förorättad av. Om en invånare till exempel hade fått sina kläder stulna på ett bad kunde han skriva en förbannelse som nämnde de misstänkta på en tavla som lästes av gudinnan Sulis Minerva.
Templet konstruerades omkring 60-70 e. Kr. och badkomplexet byggdes upp i etapper under de följande trehundra åren.<ref name="worldheritageplan">Шаблон:Webbref</ref> Under den romerska ockupationen av Storbritannien och möjligen på begäran av kejsar Claudius,<ref>Шаблон:Webbref</ref> drev ingenjörer ner ekpålar i marken. Detta gav en stabil struktur åt templet. De omgav även källan med en oregelbunden stenkammare som var kantad av bly. Under det första århundradet kringgärdades källan av ett träbygge i tunnvalvsform som innehöll de varma och kalla baden.<ref name="timetravel">Шаблон:Webbref</ref> Staden fick försvarsmurar och detta hände förmodligen under det andra århundradet.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Efter den romerska reträtten i det första årtiondet av det fjärde århundradet förföll baden och försvann slutligen då de igenmuddrades.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Den anglosaxiska krönikan hävdar däremot att de ursprungliga romerska baden förstördes under det femte århundradet. <ref>Шаблон:Tidskriftsref</ref>
Bath kan ha varit platsen för slaget om Mons Badonicus (cirka 500 e. Kr) där Kung Arthur sägs ha besegrat saxarna, men detta är omtvistat.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Den anglosaxiska krönikan nämner att Bath kom att tillhöra västsaxerna år 577 efter slaget vid Deorham.<ref name="myeng">Шаблон:Webbref</ref> Anglosaxerna kallade staden Baðum, Baðan eller Baðon vilket betyder "vid baden", och det var ursprunget till stadens nuvarande namn.<ref>Шаблон:Webbref</ref> År 675 byggde kungen av Hwicce, Osric upp ett klosteraktigt hus vid Bath och använde förmodligen det muromgärdade området som skydd.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Kung Offa av Mercia tog kontroll över detta kloster år 781 och byggde om kyrkan som blev tillägnad Petrus.<ref name="Poliquin">Шаблон:Webbref</ref> Vid det 8:e århundradet hade det romerska gatumönstret försvunnit och Bath hade blivit en kunglig tillhörighet då kung Alfred förändrade staden på nytt vilket bland annat innebar att dess sydöstra del blev en del av klostret.<ref>Шаблон:Webbref</ref>
Kung William Rufus förunnade staden till den kungliga läkaren John of Tours som kom att bli biskop av Wells och abbot av Bath 1088.<ref name="Powicke">Шаблон:Bokref</ref><ref>Шаблон:Bokref</ref> Nya bad byggdes senare runt de tre källorna.
På 1400-talet hade Baths klosterkyrka förfallit och behövde repareras.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Biskopen av Bath och Wells, Oliver King, beslutade år 1500 att kyrkan skulle byggas om en aning. Den nya kyrkan stod färdig endast ett par år innan priorsklostret upplöstes år 1539 av Henrik VIII.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Klosterkyrkan föll i förfall innan den blev upprustad och utsedd till stadens huvudsakliga kyrka, och detta hände under Elisabetanska eran. Bath tilldelades stadsstatus 1590 av drottning Elizabeth I.<ref>Шаблон:Webbref</ref>
Under det engelska inbördeskriget utkämpades Slaget vid Lansdowne i de norra delarna av staden den 5 juli 1643.<ref>Шаблон:Bokref</ref> Thomas Guidott var en kemi- och medicinstudent som efter sin utbildning flyttade till Bath 1668 och öppnade en klinik. Han blev intresserad av vattnets läkande egenskaper och 1676 skrev han A discourse of Bathe, and the hot waters there. Also, Some Enquiries into the Nature of the water. Detta gjorde att vattnets läkande egenskaper fick uppmärksamhet av landet och snart började adeln ta sig till Bath för att ta del av dem.<ref>Шаблон:Tidningsref</ref> Flera delar av staden utvecklades under Stuart-perioden, och utvecklingen ökade även under den georgianska eran till följd av att fler och fler människor kom till spa- och semesterorten, och dessa människor behövde någonstans att tillbringa nätterna. Arkitekterna John Wood den äldre och hans son John Wood den yngre anlade de nya kvarteren med gator och torg, och identiska fasader som gav ett intryck av en palatsliknande skala och ett klassiskt dekorum.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Stora delar av den guldiga bathstenen som användes till byggen runt om i staden hämtades från kalkstensgruvorna Combe Down och Bathampton Down. De gruvorna ägdes av Ralph Allen (1694-1764).<ref name="rabiog">Шаблон:Webbref</ref> För att marknadsföra kalkstenens kvalitet gav Allen John Wood uppdraget att bygga ett hus av kalksten på landsbygden mellan staden och gruvorna. Han förbättrade och expanderade också västra Englands postväsen som han hade avtal med under närmare 40 år. Allen valdes till borgmästare 1742.
Under det tidiga 1700-talet fick Bath sin första teater, Theatre Royal. Beau Nash, som styrde över stadens sociala liv från 1705 till hans död 1761, etablerade ett slags regelverk för uppförande av allmänna tillställningar.<ref>Шаблон:Bokref</ref>
År 1801 uppgick stadens befolkning till 40 020, vilket gjorde den till en av Storbritanniens största städer.<ref>Шаблон:Webbref</ref> William Thomas Beckford köpte ett hus i Lansdown Crescent 1822, och så småningom köpte han ytterligare två hus på orten för att skapa sitt residens. Efter att ha köpt all mark mellan hans hem och toppen av Lansdown-kullen skapade han en trädgård som sträckte sig uppemot en kilometer. På toppen av kullen byggde han en byggnad som kallas Beckford's torn.<ref>Шаблон:Webbref</ref>
Haile Selassie av Etiopien tillbringade hans fyra år långa exil (1936-1940) i Fairfield House i Bath.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Under andra världskriget, närmare bestämt mellan kvällen 25 april och tidig morgon 27 april 1942, fick Bath utstå tre luftattacker som hämnd för RAF's attacker mot de tyska städerna Lübeck och Rostock. Denna bombning var en del av Luftwaffes operation som kallades Baedeker Blitz. Över 400 personer dödades och fler än 19 000 byggnader blev skadade eller förstörda.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Hus i stadsdelarna Royal Crescent, Circus och Paragon brann ned, och så även den södra sidan av Queen Square.<ref>Шаблон:Webbref</ref>
Bath har varit en del av grevskapet Somerset, men 1889 blev staden självständig.<ref>Шаблон:Tidningsref</ref> Bath blev en del av Avon när det grevskapet grundades 1974. Sen upplösningen 1996 har Bath blivit Bath and North East Somerset's huvudstad. Bath är dock fortfarande en del av det ceremoniella grevskapet Somerset. Stadens ceremoniella funktioner, inklusive borgmästarskapet, kan spåras tillbaka till år 1230. Charter Trustees of the City of Bath kontrollerar stadens stadsvapen. Det innefattar två silverremsor som representerar floden Avon och de heta källorna. Paulus svärd har ett samband med Baths klosterkyrka. Lejonet och björnen står på en bädd av ekollon som i sin tur har ett samband med Bladud. Riddarhjälmen symboliserar att det är en kommun och kronan är Kung Edgars.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Innan reformen år 1832 valde Bath två representanter till det oreformerade underhuset.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Bath har nu en enda parlamentarisk valkrets med den liberala demokraten Don Foster som parlamentsledamot. Han valdes 1992. Han har blivit omvald i varje val sedan dess men valsiffrorna sjönk markant från 9 000 år 1997 och 2001 till 4 638 år 2005.<ref>Шаблон:Webbref</ref>
De olika valkretsarna inom Bath i regionen Bath and North East Somerset är:
Bath ligger längst ner i Avondalen, och nära Cotswolds södra gräns finns flera kalkstenskullar som har utsetts till ett område av utomordentlig naturlig skönhet.
Kullarna som omringar staden, och som ligger på Lansdown-platån, är som mest 238 meter höga. De tar upp 28 km².<ref>[1]</ref> De omkringliggande kullarna har gett Bath sina branta gator och har gjort att dess byggnader ser ut att "klättra" uppför sluttningarna. Floden Avon som rinner genom staden har på ett ställe höjden 17,1 meter. Floden bestod en gång i tiden av väldigt många sammanflätade bäckar som bröts upp av träsk och dammar. De har senare blivit sammanfogade till en enda flod.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Tillfälliga översvämningar som sänkte livslängden för många byggnader i de låga delarna av staden var vanliga fram till 1970-talet.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Vattnet som bubblar upp från marken som heta källor föll som regn på Mendipkullarna. Det tränger igenom kalkstensreservoarerna till ett djup mellan 2700–4300 meter där geotermisk energi höjer vattentemperaturen till mellan 64 och 96 °C. Under tryck tar sig det varma vattnet sig upp till ytan längs sprickor i kalkstenen. Denna process liknar en artificiell sådan som kallas Enhanced Geothermal System Шаблон:En ikon som också använder de höga trycken och temperaturerna under jordens yta. Varmt vatten med temperaturen 46 °C stiger här med en takt av 1 170 000 liter per dag från en geologisk förkastning som kalls Pennyquickförkastningen.<ref>Шаблон:Webbref</ref> 1983 borrades ett nytt vattenhål till spaet som gav en ren och säker vattenkälla för dricksvatten.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Det finns ingen allmän definition för att skilja en het källa från andra geotermiska källor, men med några definitioner kan Bath källor anses vara de enda heta källorna i Storbritannien. Tre av dessa ger vatten till termiska baden.
I enlighet med resten av sydvästra England har Bath ett tempererat klimat som generellt sett är både våtare och mildare än övriga England. Den årliga medeltemperaturen är ungefär 10 °C. Januari är den kallaste månaden med maxtemperaturer runt 1 och 2 °C. Juli och augusti är de varmaste månaderna i regionen med maxtemperaturer runt 21 °C. Konvektiva moln formar sig ofta över inlandet, ofta över kullar. De minskar soltimmarna. Staden brukar årligen ha runt 1400-1600 timmar med solsken.
Nederbörden brukar ha samband med de atlantiska lågtrycken eller med konvektion. De atlantiska lågtrycken är mer livliga under hösten och vintern och det mesta regnet som faller i sydväst under denna period är från dessa lågtryck. Medelnederbörden per år är mellan 787 och 889 mm. November-mars har de högsta medelvindstyrkorna, medan juni-augusti har de lägsta. Den huvudsakliga vindriktningen är sydväst.<ref name="weather">Шаблон:Webbref</ref>
| Befolkningsstatistik<ref name="BANEScensus">Шаблон:Webbref</ref> | |||||
|---|---|---|---|---|---|
| Folkräkningen 2001 | BANES | Sydvästra England | England | ||
| Befolkning (total) | 169 040 | 4 928 434 | 49 138 831 | ||
| Födda i utlandet | 11,2% | 9,4% | 9,2% | ||
| Vita | 97,3% | 97,7% | 91% | ||
| Asiatiska | 0,5% | 0,7% | 4,6% | ||
| Svarta | 0,5% | 0,4% | 2,3% | ||
| Kristna | 71,0% | 74,0% | 72% | ||
| Muslimska | 0,4% | 0,5% | 3,1% | ||
| Hinduer | 0,2% | 0,2% | 1,1% | ||
| Icke-troende | 19,5% | 16,8% | 15% | ||
| Över 75 år | 8,9% | 9,3% | 7,5% | ||
| Arbetslösa | 2,0% | 2,6% | 3,3% | ||
Baths tätort hade en befolkning på 90 144 invånare vid folkräkningen 2001. Enligt samma folkräkning hade Bath tillsammans med nordöstra Somerset en befolkning på 169 040 personer med en medelålder av 39,9 år (i hela landet 38,6). Distriktet är till övervägande del befolkat av personer med vit etnisk bakgrund (97,3%) - betydligt högre än det nationella genomsnittet som är 90,9%. Andra etniska grupper (efter storlek i procent) är flerrasiga 1%, asiater 0,5 och svarta 0,5%. Det nationella medeltalet är 1,3%, 4,6% respektive 2,1%.<ref name="census">Шаблон:Webbref</ref>
Distriktet är främst kristet med överväldigande 71%. Ingen annan religion når mer än 0,5%. Dessa siffror är relativt lika de nationella medeltalen, men det finns fler jämfört med de nationella siffrorna som anser att de inte har någon religion, 19,5% medan hela landets medeltal ligger på 14,8%. 7,4% av befolkningen beskriver sig själv som "ej friska" de senaste 12 månaderna, jämfört med ett nationellt medel på 9,2%. I Bath beskriver 15,8% sig som långtidsjuka, medan 18,2% gör det nationellt sett.
| Befolkning sedan 1801 - Källa: A Vision of Britain through Time | |||||||||||||
| År | 1801 | 1851 | 1901 | 1911 | 1921 | 1931 | 1941 | 1951 | 1961 | 1971 | 1981 | 1991 | 2001 |
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Befolkning BANES<ref>Шаблон:Webbref</ref> | 57 188 | 96 992 | 107 637 | 113 732 | 113 351 | 112 972 | 123 185 | 134 346 | 144 950 | 156 421 | 154 083 | 164 737 | 169 045 |
som ritades av Robert Adam]] Bath blev det viktigaste centrumet för den eleganta livsstilen i England under 1700-talet. Det var under denna tid som Baths Theatre Royal byggdes, såväl som arkitektoniska utvecklingar så som Lansdown Crescent,<ref>Шаблон:Webbref</ref> Royal Crescent,<ref>Шаблон:Webbref</ref> The Circus och Pulteney Bridge.<ref>Шаблон:Webbref</ref>
Idag har Bath fem teatrar - Thetre Royal, Ustinov Studio, the egg, Rondo Theatre och Mission Theatre - som drar internationellt kända företag och regissörer. Staden har också en långvarig musikaltradition; Baths klosterkyrka har en Klaisorgel och är den största konsertsalen i staden med omkring 20 konserter och 26 orgelspelningar varje år.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Victoria Art Gallery Шаблон:En ikon,<ref>Шаблон:Webbref</ref> Museet för östasiatisk konst och Holburnes konsmuseum,<ref>Шаблон:Webbref</ref> och flertalet konstgallerier och antikvitetsaffärer. Det finns även många museer, däribland Postmuseet och Modemuseet, Jane Austen-centret, Herschel-museet och framförallt de romerska baden.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Baths kungliga institution för litteratur och vetenskap, som numera ligger på Queen Square, byggdes 1824 och innehar en har ett väl tilltaget och populärt program av samtal och diskussioner.
Under 1700-talet bodde och verkade Thomas Gainsborough och Thomas Lawrence i Bath.<ref>Шаблон:Webbref</ref><ref>Шаблон:Webbref</ref> William Friese-Greene började experimentera med celluloid och spelfilmer i sin studio under 1870-talet där han utvecklade några av de första teknologierna för filmkameror. Han kallas kinematografins uppfinnare.<ref>Шаблон:Webbref</ref>
Jane Austen levde i staden från 1801 med hennes far, mor och syster Cassandra. Familjen bodde på fyra olika adresser i staden fram till 1806.<ref>Шаблон:Webbref</ref>
Trots dessa känslor har staden hedrat henne med Jane Austen-centret och en stadspromenad uppkallad efter henne. Hennes senare verk Northanger Abbey och Persuasion utspelar sig till stor del i staden och berättar om staden vatten, uteliv och musik. Moyra Caldecotts roman The Waters of Sul utspelar sig i de romerska baden år 72 e. Kr. Richard Brinsley Sheridans pjäs Rivalerna utspelar sig i staden,<ref>Шаблон:Webbref</ref> såväl som Roald Dahls korta berättelse Hyresvärdinnan.<ref>Шаблон:Webbref</ref>
Många filmer och tv-program har spelats in i Bath, bland annat The Duchess, The Elusive Pimpernel och Blixten från Titfield.<ref>Шаблон:Webbref</ref>
I augusti 2003 sjöng de tre tenorerna på en särskild konsert för att fira invigningen av ett nytt spa i Bath, men förseningar med bygget gjorde att spaet inte öppnade förrän 7 augusti 2006, tre år senare.
Staden har flera allmänna parker och den främsta är Royal Victoria Park som ligger en kort från stadens centrum. Den invigdes 1830 av prinsessan Viktoria, som då var 11 år gammal. Det var den första parken som uppkallades efter henne.<ref>"Visit Bath & Beyond"</ref> Parken vetter mot Royal Crescent och består av 23 hektar och där finns många olika sevärdheter.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Dessa innefattar en skateboardramp, tennisbanor, bowling, en putting-green och en 12- och 18-håls golfbana, en damm, utomhuskonserter och en populär lekplats för barn. En stor del av dess yta består av gräsmatta. Den har fått utmärkelsen Gröna flaggan som delas ut av English Heritage.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Den botaniska trädgården, som öppnades 1887 och upptar 4 hektar innehåller en av de finaste samlingarna av plantor på kalksten i hela regionen West Country. År 1987 blev parken större när det nedlagda stenbrottet Great Dell blev en del av parken.
Andra parker i Bath är:
Om Sydney Gardens skrev Jane Austen:<ref>Шаблон:Bokref</ref>
Alexandra-, Alice- och Henriettaparkerna byggdes mellan bostäderna i den växande staden.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Det finns även en linjär park som går längs med den gamla Somerset och Dorset-järnvägen.
Idag har Baths tillverkningssektor blivit rejält förminskad, men den har framstående mjukvaru-, förlags- och serviceinriktade industrier förutom turismen. Viktiga ekonomiska sektorer inom Bath inkluderar utbildning och hälsa (30 000 jobb), försäljning, turism / fritid (14 000) och företagsindustrier (10 000 jobb).<ref name="jobs">Шаблон:Webbref</ref> Dess huvudsakliga arbetsgivare är NHS, de två universiteten, Bath and North East Somerset Council och försvarsministeriumet. Dock har några försvarsministeriumskontor i Bath flyttat till Bristol.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Staden har över 400 butiker, varav hälften drivs av självständiga handlare. Runt 100 restauranger och caféer i Bath tjänar sina pengar främst på stadens viktiga turism. I staden finns bryggeriet Abbey Ales Ltd.
Baths allra främst industri är turismen med mer än en miljon övernattande gäster och 3,8 gäster som stannar över dagen per år. Besökarna kommer oftast för att uppleva kulturen och de historiska objekten. Alla större delar av Englands historia är representerade i staden. Turismens omfattning kan ses i antalet övernattningsmöjligheter - över 80 hotell och över 180 "bed and breakfasts". Det finns även två campingplatser som ligger i den västra utkanten av staden. Två av hotellen är "fem-stjärniga".<ref>Шаблон:Webbref</ref> Bath har också omkring 100 restauranger och ungefär samma antal pubar och barer. Flertalet företag erbjuder bussturer runt staden, såväl som guidade turer till fots och på floden. I samband med att det nya Thermae-badet öppnades 2006 har staden försökt att återta sin position som den enda staden i Storbritannien som kan erbjuda besökare bad i naturligt varma källvatten. I Bath finns också en välbesökt galoppbana.
Bath har fyra vänorter:<ref name="twinning">Шаблон:Webbref</ref>
Bath har även partneravtal med Beppu i Japan och är systerstad med Manly i New South Wales i Australien.
Bath ligger ungefär 24 kilometer sydväst om den större hamnstaden Bristol som är "sammankopplad" med Bath med hjälp av vägen A4. National Express bedriver busstrafik från staden till flera städer. Inom staden finns det ett nätverk av busslinjer som körs av First Group.
Staden är förenad med Bristol och havet med floden Avon, som kan trafikeras via slussar av mindre fartyg. Floden var tidigare sammanbunden med en annan flod, Thames, men den vattenvägen har varit stängd sedan länge. Även om Bath inte har någon flygplats ligger staden 29 km från Bristols flygplats som kan nås via järnväg eller motorfordon.
Шаблон:Infobox världsarv I de centrala delarna av staden finns många arkeologiska lokaler från romartiden, men många av dem ligger ungefär 4,6 m under stadens nuvarande gatunivå. Omkring de heta källorna kan de romerska fundamenten, pelarna och baden fortfarande beskådas, men alla byggen av sten ovanför badens nivåer är från senare tidsperioder.<ref name="appx3">Шаблон:Webbref</ref>
Baths klosterkyrka var en normandisk kyrka som byggdes på tidigare fundament. Den nuvarande kyrkan började byggas på 1500-talet och har en perpendikulärstil med flygande strävbågar och fialer med avsatser som dekorerar en krenelerad parapet.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Tvärskeppet har ett solfjädervalv skapat av Robert och William Vertue.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Mittskeppet fick ett passande valv under 1800-talet.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Hela byggnaden lyses upp av 52 fönster.<ref>Шаблон:Webbref</ref> De flesta av stadens byggnader är av den guldiga och lokalt producerade så kallade bathstenen. Många av dessa byggnader härstammar från 17- och 1800-talet. Den huvudsakliga stilen inom Baths arkitektur är georgiansk,<ref>Шаблон:Webbref</ref> som utvecklades från palladianismen som blev populär under det tidiga 1700-talet. Den ursprungliga tanken bakom mycket av Baths arkitektur är gömd av de honungsfärgade, klassiska fasaderna; i en era innan uppkomsten av lyxhotellen användes (och byggdes) de här eleganta residensen ofta för att vara en plats för övernattning. Man kunde hyra ett rum, en våning, eller ett helt hus under sin vistelse och även bli betjänad av husets tjänstefolk.<ref>Шаблон:Webbref</ref>
"The Circus" (bild) består av tre långa och svängda husrader som ritades av John Wood den äldre i en cirkulär form som var menat för kommunala sammankomster och evenemang. I likhet med Colosseum har det tre fasaderna olika typer av arkitektur på varje våning, dorisk på bottenvåningen, sedan jonisk på huvudvåningen och som avslutning korintisk på ovanvåningen.<ref name="gadd">Шаблон:Bokref</ref> Wood fick aldrig uppleva sitt unika exempel på stadsplanering stå färdigt eftersom han dog fem dagar efter att personligen ha lagt grunden till byggnaden den 18 maj 1754.
Den mest kända husraden i Bath är Royal Crescent som byggdes mellan 1767 och 1774, och som ritades av John Wood den yngre.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Men allt är inte vad det verkar som; Wood ritade den stora svängda fasaden av vad som ser ut att vara omkring 30 hus med joniska kolonner, och det var också allt han gjorde. Varje köpare köpte en bestämd längd av fasaden och anlitade sedan en egen arkitekt för att bygga ett hus enligt deras krav. Det som ser ut som två hus i Royal Crescent är ofta faktiskt bara ett. Baksidan av byggnaden avviker från den övriga stadsplaneringen. Framsidan är helt enhetlig och symmetrisk medan baksidan har en blandning av olika takhöjder och fönstergruppering.<ref>Шаблон:Webbref</ref>
Omkring år 1770 designade den nyklassicistiska arkitekten Robert Adam Pulteneybron. Denna design liknade den som Rialtobron i Venedig hade.<ref name="pultney">Шаблон:Tidskriftsref</ref> Pulteneybron blev inte bara ett sätt att ta sig över floden, utan även en marknadsplats. Dessa två broarna är några av väldigt få kvarlevande broar i Europa som har dessa två ändamålen. Sedan Pulteneybron byggdes har den genomgått omfattande ombyggnationer. Den döptes efter Frances och William Pulteney som ägde Bathwick-fastigheten till vilken bron blev en länk till resten av Bath.
Hjärtat av den georgianska staden var det så kallade "pumprummet" (Pump Room på engelska). Pumprummet och de så kallade "Lower Assembly Rooms" Шаблон:En ikon designades av den lokala byggaren Thomas Baldwin, som även skapade många andra byggnader i staden, däribland radhusen på Argylegatan.<ref name="colvin">Шаблон:Bokref</ref> Baldwin blev snabbt populär och spelade en ledande roll i stadens arkitekturiska historia. Great Pulteney Street, där han senare bodde, är ett annat av hans många verk. Denna breda esplanaden byggdes 1789 och är över 305 m lång och 30 m bred. På bägge sidor av esplanaden finns det georgianska radhus.
Under 1960- och 1970-talet blev några av Baths stadsdelar ombyggda på ett frånstötande vis. Detta ledde till att vissa 17- och 1800-talsbyggnader gick förlorade. Denna process blev till stor del stoppad av en populär kampanj med stöd från Adam Fergussons The Sack of Bath.<ref>Шаблон:Bokref</ref>
Bath har två stycken universitet. Baths universitet inrättades 1966 och har blivit ett av Storbritanniens ledande universitet.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Det är känt inom akademiska kretsar för dess naturkunskap-, matematik-, arkitektur-, ledarskap- och teknologiutbildningar.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Bath spa-universitetet blev kvalificerade för att dela ut betyg som ett University college Шаблон:En ikon 1992. Senare, 2005 närmare bestämt, fick det universitetsstatus.<ref name="bathspa">Шаблон:Webbref</ref> På Bath spa-universitetet undervisar man i konst/design, utbildning, engelska och kreativa studier, historiska och kulturella studier, musik och framträdande och SO.<ref name="bathspa">
Staden har ännu ett college för vidareutbildning, City of Bath College och flera statliga, privata och allmänna skolor. 2006 fick 45,8% av Englands elever 5 stycken betyg mellan A och C, där matte och engelska var två obligatoriska. Andelen för Bath and North East Somersets elever är 52%.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Skolan för elever med särskilda behov heter Three Ways School.
| Skola | Typ | % av eleverna som når nivå 2 (fem eller fler bra GCSE (länk till engelskspråkiga Wikipedia) eller liknande) |
Webbplats |
|---|---|---|---|
| Statliga gymnasium | |||
| Beechen Cliff School | endast pojkar | 79<ref name="bbceducation">Шаблон:Webbref</ref> | Beechen Cliff School |
| Culverhay School | endast pojkar | 54 | Culverhay School |
| Hayesfield School Technology College | endast flickor | 60 | Hayesfield School Technology College |
| Oldfield School | endast flickor | 74 | Oldfield School |
| Ralph Allen School | flickor och pojkar | 58 | Ralph Allen School |
| St Gregory's Catholic College | flickor och pojkar | 74 | St Gregory's Catholic College |
| St Mark's CofE School | flickor och pojkar | 29 | St Mark's CofE School |
| Friskolor | |||
| King Edward's School | flickor och pojkar | 89 | King Edward's School |
| Kingswood School | flickor och pojkar | 96 | Kingswood School |
| Prior Park College | flickor och pojkar | 95 | Prior Park College |
| Royal High School | endast flickor | 100 | Royal High School |
| Monkton Combe School | flickor och pojkar | 97 | Monkton Combe School |
Bath har två huvudsakliga lokala tidningar, Bath Chronicle och Bath Times. Bath Chronicle har publicerats sedan 1760 och kom ut varje dag fram till mitten av september 2007 då det ändrades till en gång per vecka.<ref>Шаблон:Webbref</ref> Bath Times är en gratis tidning som också den utkommer en gång per vecka. Den innehåller mer reklam än Bath Chronicle, delvis beroende på att den är gratis. Båda dessa tidningar ägs av företaget Northcliffe Media.
BBC:s webbplats Where I Live (sv: Där jag bor) som handlar om Somerset har bevakat Baths nyheter och evenemang sedan 2003.<ref>Шаблон:Webbref</ref>
Шаблон:Commons Шаблон:Storbritanniens världsarv
